Evigheten

Hallå hallå! Minns ni tricken och pornografi för den okräsne? Riktigt bra artiklar. Nu har vi utmanat oss själva med det störta ämnet av alla. Nämligen evigheten.

Det har sagt till oss att när fågeln vässat klart sin näbb, är evigheten klar sedan en kvart tillbaka. Alltså:
Det är något slags diamantberg. Långt bort. Jävligt långt bort. På andra sidan jorden! Nej! På andra sidan universum fan! Ända där borta.

Sen är det som sagt en fågel. Vi kan säga en canadian goose (de stackarna har det inte lätt nu för tiden). Den här fågeln har för lång näbb helt enkelt. Hon har hört talas om det här berget av diamant, och tydligen är det ett idealiskt näbbvässarberg.

Så hon ska alltså flyga till det här berget för att få känna på förstaklassig näbbvässning. Vi säger att det tar 500 år för fågeln att flyga genom hela universum. Nä okej, det är löjligt kort tid. 1000 år. Lika länge som våfflan har funnits. Jävligt lång tid alltså.

Hon tar sig till det här berget. Trött som fan. Vässar näbb. Blir nöjd. Drar hemåt.

Halvvägs hem så stöter hon på en kompis. Han berättar att näbbmodet hemma på jorden har ändrats och att mycket kortare näbb, söks. Fågeln, vars näbb nu har vuxit lite under 500 år, på en diet av enbart stekta och kokta rymdmonster + att hon varit tvungen att hålla andan hela vägen, känner att det är lika bra att dra tillbaka till näbbvässarberget och vässa till en mer, ja en mer "nu" näbb. Hennes vän tar farväl och drar på krogen där han firar med god mat och vänner.

Efter 500 år till så är fågeln framme vid berget igen. Hon ser där till att näbben blir sådär fåfängt kort och spetsig som canadian goose-männen gillar det. Man kan ju inte leva ensam hela sitt liv. Det kommer ju en tid då en canadian goose måste hitta någon med ett bra jobb och framtid som man kan bli gammal med.

Fågeln är på väg tillbaka och är riktigt sugen på att ta en drink med sina väninnor och kanske svänga sina lurviga (ej lurviga, bara ett uttryck) på dansgolvet.

När hon kommit prick halvvägs och det gått exakt 500 år, så läser hon i Hänt Extra att Paris och Victoria B börjat gå med en lite mer rundad näbb (men spetsig upptill (sådär så man kan öppna kuvert (praktiskt och fint))). Fågeln vänder tillbaka.

Sådär fortsätter det tills canadian goosen är nöjd. Då har evigheten + en kvart gått.

MEN!

Teorin har sina brister. Nämligen evighetens längd kan ju inte bero på hur fåfäng en kanadensisk gås är. Vafan. Sanningen är ju snarare att när den här fågeln är nöjd. Så kommer det en till fågel som är missnöjd med sin näbb. Och efter den en till, och efter den tusen till, fast inte på samma gång. Det finns inte plats för så många gäss i universum. Efter tusen gäss så tror man att det börjar närma sig evigheten. Problemet är att man sen får höra att det kommer EN MILJON gäss till (fast inte samtidigt!!!) som vill ha en mer retro/presens näbb. Ojoj nu måste det väl snart vara evighetsdags. Problemet är att gäss förökar sig snabbare än ett lokomotiv och 50% föds missnöjda med sin näbb, vilket leder till att en miljons miljon gäss till ska till det här berget och vässa sin nos (näbb).

Frågan vi ställer till Gud är, om nu det ska finnas en evighet, varför är den så krångligt uträknad och vad har gäss med det hela att göra. Varför diamant? Det finns ju slipsten nere på bruket. Om det nu måste vara berg, varför inte lägga ett berg i varje land så att evigheten förkortas och blir betydligt mer hanterbar, framförallt inte så jädra dryg. Som det ser ut nu så pågår evigheten för evigt, vilket är otroligt lång tid.

Måste det ens finnas evighet? För oss människor räcker det med att man befinner sig på Mellansel tågstation en midvinternatt för att ha sett allt. Snö, tåg, hus, en kälke, en halft översnöad snowracer. Allt annat är ju trots allt bara variationer av ovan nämnda motiv. Nu fick ni något att tänka på va? Ja det är inte lätt när man börjar prata om filosofi och sånt. Särskilt när man är lite dum o trög som vi kan vara. Hujedamig.

Vi hade tänkt att hålla på med den här artikeln i evighetens evighet, som en kul grej, sådär apropå. Men det går inte, för vi kommer att dö och då har vi inte haft någon tid att uppfostra barn eller klona oss så att dem kan ta över artikelskrivandet. Dessutom måste vi iväg och vässa våra "kranar". Vi ses om 2000 år TROR VI! dooioidoioioi.