Alkoholmissbruk
Något man kan få av att smutta i sig för många Sofiero.
Det finns lika många sätt att vara en alkoholmissbrukare på som det finns alkoholsorter. Här är anledningarna till att i alla fall jag under ca sex års tid drack minst fyra dagar i veckan:
1. Anledningen till att jag kunde dricka så mycket alkohol utan att se det som ett problem var att jag själv inte blir en särskilt problematisk person på fyllan. Vissa blir aggressiva, vissa utsätter sig för fara genom att däcka på konstiga ställen, vissa gör bort sig något djävulskt, vissa kan verkligen inte sluta, jag hade ändå någon form av rimlighet ifall jag till exempel skulle upp till jobb dagen efter. Jag blir också bara en glad och rolig gamäng som de flesta verkade gilla att hänga med. Hur full jag än blev vaknade jag alltid hemma i min säng. Jag gjorde nästan aldrig bort mig IRL (kunde däremot skriva pinsamma DM till folk eller yttra mig på twitter om saker jag borde hållit käften om, men det tycktes vara en piss i havet jämfört med andra).
2. Det är extremt enkelt att hitta skäl att dricka. Jobbig dag på jobbet? Skönt med en AW-bärs. Fotbollsmatch? Bärs. Glöggfika? Inget saftglögg hoppas jag. Tagit semester! Då kan man ta sig ett glas vin till lunchen redan. Jobba på min hobby som är att skriva manus? Var det inte Hemingway som sa att man ska skriva full och redigera nykter? Det låter rimligt, bli mjuk och mindre självkritisk. Jag behöver alkohol för att vara mer kreativ! Det där myset av att sitta på lokal med en stor stark var alltid det som lockade mer än själva ruset i sig. Jag gillar inte ens att bli full! Men jag älskar att sitta på lokal med en stor stark och känna att jag gör något skojigt.
3. Det finns alkohol överallt. Systemet har sina halvstrikta öppettider men jag passerar minst tre hak på vägen hem från jobbet som lockade in mig. 39kr för en öl ju, det är ju ingenting. Länge leve Södermalms sunkhak. En kan jag unna mig. Det är inte så dyrt. Jag ska bara ta 2-3 stycken, sen ska jag hem och laga mat. Det kommer inte ens bli så sent (Arrested Development-berättarröst: Det blev sent).
4. Totalt oförstående inför att jag bara ljög för mig själv. Jag ville inte att min dåvarande tjej skulle vara orolig för mina alkoholvanor. Så jag ljög om att jag var hemma när jag var på krogen en vardag. Ifjol när jag hade en vit period (som snabbt gick tillbaka till gamla hjulspår) så gjorde jag det enbart för hennes skull och inte för min egen skull (det var därför det inte höll). Mycket enklare att ta några öl om ingen vet om att man dricker de där ölen, det är som att de aldrig har druckits då, inbillade jag mig.
Saker som initialt fick mig att inse att jag var på en slippery slope och att det för mig behövdes en cold turkey för att bryta vanan:
1. Psykedeliska droger. Vet att det låter konstigt att en drog kan få en att inse att en annan drog är dålig för en, men det är bara för att Ronald Reagan på 80-talet bestämde sig för att klumpa ihop äpplen med päron och sen har vi alla bara gått med på att äpplen är precis som päron. Jättedumt.
Under ett LSD-rus låg jag och fick jag en slags uppenbarelse: ”jag förgiftar mig själv. Det här behöver få ett slut”.
2. Jobbade hemifrån hos mina föräldrar under mellandagarna och i tron av att det inte skulle hända någonting så drack jag en del. Det resulterade i att jag var så bakis att jag inte orkade göra någonting under hela mitt arbetspass. Trodde det skulle gå under radarn men blev med rätta utskälld efter noter av min chef. Att det påverkade mitt arbetsliv för första gången på ett negativt sätt (har ändå varit en sk functioning alcoholic) gjorde att det gick över en slags ny gräns jag inte alls var bekväm med.
3. Mitt ex gjorde slut med mig, så den här biten är lite knepig att förklara. Mitt ex hade ett problem med mitt drickande redan tidigt i vår relation. Hon blev väldigt mycket på sin vakt när jag drack i sociala situationer med hennes polare och även om jag inte gjorde något dumt så kunde hon inte slappna av eftersom hon misstrodde mig och var rädd att jag skulle göra något dumt. En onödigt ond cirkel. När jag till slut tog tag i att sluta dricka så var vi fortfarande tillsammans. Det var då jag till slut öppnade upp mig om hur mycket jag druckit, vilket fick henne att inse att jag tidigare ljugit om hur mycket det varit och att frekvensen av drickande var mycket högre än hon trodde. Eftersom jag året innan misslyckades med att bli nykter så misstrodde hon mig och sa att hon var osäker på vår relation. Detta ledde till att jag drack alkohol igen för första gången på tre veckor och skrev till henne på fyllan om alla problem jag hade i relationen. Dagen efter detta gjorde hon slut, oj den skam jag kände inför det jag skrev på fyllan. Som jag förbannade fylle-mig. Jag hatade honom. Idag har jag förlåtit honom. Under de närmsta nydumpade veckorna tillät jag mig själv att ha ett antal fyllor men bestämde mig sen för att sluta dricka helt och hållet igen. Sen dess har jag varit alkoholfri.
Du var inmålad i ett hörn
Och du snubblade på färgen
Den hade inte torkat
Men jag förlåter dig
Du drack av målarfärgen
Försökte öppna upp ditt hjärta
Du visade bara kuken
Men jag förlåter dig
Någon annan fick ta hand om dina problem
En vresig jävel dagen efter
Han hatade dig över allting annat
Men jag förlåter dig
Saker som gjort att jag kunnat fortsätta hålla mig på den nyktra banan:
1. Varje gång jag tänkte på hur gott det skulle vara med en öl, försöker jag tänka på hur mycket godare det är att känna stoltheten efteråt av att låta bli.
2. Terapi. Så fort mitt ex gjorde slut med mig tänkte jag att det fan var dags. Jag hade funderat på det länge, men det kändes som ett gyllene tillfälle att äntligen ta tag i det. Hjälpte enormt mycket.
3. Att berätta om det för vänner och familj. Det blir en slags point of no return att öppet proklamera för nära och kära att man är alkis. Då kan man inte smyg-trappa ned som planen varit förut och inför dem bestämma sig för att rucka på sina principer. Även om de inte skulle döma en om man skulle ta en öl, så känns den interna skammen för stor för det. Och min skam är större än min alkoholism som tur är.
Fotnot: Hört mycket gott om AA, men kändes inte som min grej. Kan säkert vara en bra väg för många andra dock!
Fördelar med att inte dricka som jag inte ens tänkt på, men som ploppat upp successivt under nykterheten:
1. Mer pengar på kontot i slutet på månaden. Utöver själva alkoholen så köpte jag hem pizza på bakfyllan, nu orkar jag laga hemlagad mat på söndagar istället. Jag läser alla dessa nyheter om inflation, dålig privatekonomi och kan verkligen inte relatera. Min plånbok har aldrig mått bättre.
2. Ölmagen försvann bara på ett par månader. Gått ner 9kg senaste halvåret enbart för att jag inte proppar i mig öl hela tiden. Men även det här är en konsekvens av bakfyllebrist att jag promenerar mer och orkar gå till gymmet oftare. Känner mig snyggare och friskare.
3. Lärt känna mig själv bättre och hur jag fungerar socialt. Alkoholen är ett socialt smörjmedel och jag insåg under min nykterhet att jag är mer introvert än jag trott. Den sociala biten som att gå ut på krogen och dricka alkoholfri öl med vänner som super var bara jobbig de första månaderna. Känns som att jag lyckats förhålla mig till det bättre med tiden.
4. Inse att livet kan vara rätt sexigt och festligt utan alkohol. Jag behövde bara hitta min egen väg dit.
-
Det ska nämnas att jag vid ett gäng tillfällen druckit enskilda klunkar alkohol under min nykterhet, men aldrig ett helt glas. Oftast rödvin på restaurang, som till skillnad från öl inte har någon rimlig alkoholfri smakersättare. Detta har inte ”triggat” mig eller gjort att jag varit nära på att beställa in åtta glas till mig själv direkt efteråt. Jag är säker på att jag hade klarat av att dricka ett helt glas utan att "triggas" så här djupt in i nykterheten också, men nu siktar jag på ett år helt utan alkohol, det är utmaningen jag lagt fram till mig själv. Vill fira jul och nyår utan alkohol till exempel. Sen kanske jag kan unna mig ett glas vin till maten (med betoning på ett), men jag tänker aldrig bli full igen.
Jag hoppas detta kan få lite kugghjul att snurra på alla borderline-alkisar som läser detta! Allas resa till en sund relation till alkohol är annorlunda, läs inte ovan som något slags facit på hur det är eller tro att det fungerar likadant för alla. Kom bara ihåg att göra det du behöver göra för din egen skull och försök hitta din egen väg till en sund relation till alkohol.
Fråga dig också följande: Hur stor procent av de gångerna du gjort bort dig senaste tio åren har du varit alkoholpåverkad? För min del var det 99% ungefär. Det är ju rätt skönt att slippa den risken, skönare än att bli full faktiskt (särskilt om man fyllt 30, man får göra bort sig hur mycket man vill i 20-årsåldern).
Okej en sista fråga: När du började dricka alkohol, så gjorde du det för att våga ta initiativet till att hångla upp tjejer på hemmafester, va? Inte? Så var det för mig i alla fall. Men att vara rädd för att pussas försvinner ju med åren, så allt det där man vinner på att bli full, saker som blir bra av att släppa hämningarna går troligtvis över successivt till att det är mer dåligt att släppa hämningarna. När du känner att det är mer dåligt än bra så kan det ju kanske vara en idé i att skita i att berusa sig också.