Luffa på landsbygden

Att luffa där det varken finns affärer eller solstolar kan vara lite av det tuffaste man kan göra som n-luffare. Ställen som Härjedalen, Värmland, Jämtland, Norge och Skåne är platser som luffaren fruktar. För att inte tala om Dalarna, där vi förlorat minst fyra av våra reportrar under årens lopp. Milq, 20, Svartrock och Mintolux kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Men visst finns det trix. För det första är det bra att alltid fylla på med vatten, minsta lilla tillfälle du får. Är det soligt och varmt, så kan det bli en smärtsam affär att vara utan vatten. Ha med en liten pet-flaska. Gärna Jaffa.

För det andra kan det till och med bli så att du står fast hela dagen och måste lägga dig i ett dike på kvällen. Tänk vad skönt det vore om du hade med dig lite mat. Tryck ner en limpa och lite yoghurt, eller kort och gott en konserv i väskan så att du vet att du inte svälter i alla fall. Obs: Konservöppnare!

En sak med landsbygden är att folk sällan plockar upp dig när du liftar, men om du konfronterar du dem öga mot öga så kan du få hur mycket hjälp som helst. Får du chansen så fråga om personer ska åt ett visst håll och om du kan åka med.

Det finns så jädra många lador på landet. Det är ju nästan samma ord som ni hör. Alltså de där som står mitt ute på åkrar och är gamla. De funkar skitbra om man behöver regnskydd och sovplats. Sällan fungerar dessa lador som mycket mer än förrådsplats för en balmaskin eller en traktorkärra. Kommer det en bonde kan jag inte tänka mig att de mer än kör ut dig som värst.

Solen kan som sagt bli ett problem. Ta med hatt och plastpåsar. Ta på dig hatten och lägg all din packning i separata plastpåsar. Om du inte har tillgång till hatt så funkar handduk så klart.

Vägkarta är ett måste! Plocka upp en på Statoil eller OKQ8.

Annars är landsbygden fin och fridfull. Själen fylls av ljumna vindar. Tills att man kommer till stan och börjar blanda amfetamin med sitt eget blod.