Kärlek #2 - Förnekelsen

Det stora missförståndet som gör att människors kärlek ofta slutar i ond bråd död är att kärleken skulle vara en nyckfull känsla man inte har någon kontroll över.
Det var ju dumt, tänker du nog nu.
Ja, svarar vi och förklarar modest att människor bara är slavar under en sak; Sig själv.
För att vara mer exakt sina egna mer eller mindre medvetna tankar.
Man väljer själv när, hur, varför och i vem man blir kär. Mer eller mindre medvetet.

Inga känslor är så svävande och nyckfulla att du själv inte kan kontrollera dom. Alla har väl ändrat sitt eget känslomässiga tillstånd genom att göra små lätta ändringar på miljön man befinner sig i.
Det kan gå till såhär: Du bestämmer dig för att du har lust att vara ledsen och du funderar över detta ett tag. Sedan isolerar du dig i din lägenhet, dämpar belysningen, läser Öijer, lyssnar på EMO och tänker på döden. Sedan är du precis så ledsen som du hade hoppats på att få vara.
Samma sak gäller naturligtvis kärlek. Tyvär är då dom flesta inte så kloka att dom förstår att dom har full kontroll, att dom vet var skåpet ska stå. Den gällande moralen i samhället idag säger också att man borde blir kär, men bara i en person, och den kärleken ska vara livet ut. Detta propageras det mycket för och människor tar åt sig vilket resulterar i att många desperat tvingar fram kärlek istället för att göra ett medvetet och förståndigt val.

Till sist kan jag dessutom säga att "den här killen" inte alls verkar vara den enda som fattat galoppen och att livet iallafall BORDE FÅ vara lätt ibland.