Bakis-Martin

"Ursäkta, har ni sett Bakis-Martin?" frågade en kvinna svävande medan du knöt skorna på en Biltema-pall inne på Arlanda. Du hade precis sagt hejdå till din dotter, hon skulle hem till mamma i London över sportlovet. Det är februari.

Du gick ut på den kalla gatan och tände en cigg. Bakis-Martin? Varför frågade hon om Bakis-Martin? Det var ju flera år sedan. Du minns tillbaka till 2007 när du pluggade statsvetenskap i Lund. Det var "sista dagen på jorden"-sittning i AF-borgen och du hade blackface. Du skäms över att du inte skäms över dig själv över detta.

Då kom Stina, ni hade legat förra veckan. Men hon var lite äldre än dig och verkade ha kommit över den fas i livet då ett knull skapade ansträngd stämning efteråt. "Hej, har du träffat Bakis-Martin?" frågade hon och introducerade en man i en stor björnkostym. Han räckte ut sin hand. "Hej, Bakis-Martin". "Tjena, är inte jag och du samma person?" svarade du och skakade hans hand. Stina tittade irriterat på dig, en min som sa "du ska alltid hålla på". Du vet fortfarande inte hur han ser ut. Bara björndräkten.

Hon såg ut att ropa efter en taxi. Kvinnan som ställde frågan inomhus. Hon hade svarta pumps, trots det kalla vädret, en tjusig pälskappa med matchande mössa. Orangetonade solglasögon och mörkrött läppstift. Du gick fram mot henne och var nära på att halka på den hala trottoaren. Du knackade henne på axeln. "Ursäkta?" hon vände sig om. "Va? Vem är du?" Du harklade dig. "Du frågade om Bakis-Martin där inne, eller hur?" Hon tittade på mig undersökande, "ja, vet du vart han är?" frågade hon. "Han var i Lund 2007 vet jag. På en studentsittning alltså." "Hur ser han ut?" taxin tutade. Hon hade trots allt ropat till sig en. "Åk vidare. Helvete. Har du en cigg till?" Du kände reflexivt på dina jackfickor. "Oj, ja. En sekund." Du tog fram ditt ciggpaket, Camel Blå. Du tände hennes cigg.

"Nå?" frågade hon. "Vad?" frågade du tillbaka. "Bakis-Martin. Hur såg han ut?" undrade hon. "Hårig" svarade du. Hon började skratta, det var ett smittande skratt. Du kunde inte hålla dig från att skratta med. "Jag ska in till stan. Vill du följa med?" frågade hon och vinkade till sig en ny taxi. Med stan förmodade du att hon menade Stockholm. Du bor i Uppsala men du tackade ja ändå.

"Vart har du varit?" frågade hon sedan i taxibilen. "Jag har inte varit någonstans" svarade du. "Jag lämnade av min dotter... hennes mamma bor i London nuförtiden. Sportlov". "Jag förstår, sportlov. Så du är skild?" frågade hon. "Vi var aldrig gifta. Du då?" frågade du tillbaka. "Nej jag är inte skild" svarade hon konfunderat. "Nej, jag menar... vart har du varit?" Hon tittade på mig och tog av sina solglasögon. Hennes ögonfärg var isblå, med en eyeliner som man kunde skära vitlök med.

"Jo, det ska jag tala om. Det började i Haiti, närmare bestämt Port-Au-Prince. Vi var ute efter grodorna förstår du. Giftiga grodor. De var inte lätta att hitta kan jag säga. Men till slut lyckades vi muta en lokal tatuerare att visa oss vägen. Vi tog oss in i ett träsk vid kusten och började ta fram vår utrustning. Jag är geolog förresten. Vi fångade väl in ett dussin grodor och utsöndrade sedan giftet från dem så gott vi kunde. Vi tog sedan en båt i Oaxaca i Mexiko där vi letade upp abuela Guadalupe. Vi hotade henne med kniv, det var det enda sättet förstår du. Hur som helst, hon visade oss sitt hemliga ställe. Du vet, lite som svampplockare har här i Sverige? Mexikos bästa peyotekaktusar. Jo minsann. Vi fyllde alla våra väskor. Sen åkte vi hem till alla våra hemländer. John Smith till Belgien, Francois Depardieu hem till Sudan och givetvis Preben Milkshake som bor på Nordpolen. Du vet jag har besökt honom där en gång. Kallt. Där kan man inte stanna särskilt länge."

Vi stannade vid Medborgarplatsen på Södermalm. "Ska vi ta ett järn?" frågade hon och tog min hand. Ja hann inte svara förrän hon drog mig i armen och ut från taxin. Hon tryckte mig mot bilen och kysste mig passionerat.

"Jag ska bara ta min väska, den är full av knark. Hahahaha!" sa hon och öppnade bakluckan. Vi gick in till Snaps, jag hade glömt hur insidan såg ut. Jag brukade annars bara besöka den på sommaren när uteserveringen var öppen.

"Jag heter Lydia förresten. Vad heter du?" frågade hon efter att ha sänkt en fernet och sköljt den med en klunk staropramen. Ditt namn? Redan? Det kom inte på fråga. Du lutade dig fram mot henne och kysste henne igen. Hon log. "Du, jag har en idé" sa hon och öppnade sin väska. Full av flaskor, plastfickor och olika mystiska växter och koncentrat. "Vad är du sugen på? Jag har allting! Utom toppisar förstås, det är inte riktigt säsong". "Har du något som fungerar som afrodisiakum?" frågade du och tittade menande på henne. Hon log slugt, "javisst har jag det".

Någon timme senare gick ni båda ut från badrummet. Hon rättade till sin pälsmössa och satte sig vid ert bord igen. "Tack, men nu måste jag faktiskt gå. Jag måste hitta Bakis-Martin".

Du log mot henne. Hade hon inte förstått? Du tog hennes hand. Du tog fram ditt pass. På den stod:

Kilström
Martin Bakis
800222-9854

"Oj, men det är ju din födelsedag idag" sa hon förtjust. En servitör kom med en tårta och sjöng "ja må han leva". I en av ljusen fanns en guldring. "Är det där det jag tror att det är, Bakis-Martin?" frågade hon.

"Vill du gifta dig med mig?" frågade du, bakis-Martin. "Klart jag vill!" Sen levde ni lyckliga i alla era dagar <3