Alla måste ta på varandra #2 - Förnekelsen

En gång i tiden slamrade det till i förslagslådan på redaktionen. Det var en så kallad gästartikel. "Inte en till jäkla gästartikel - det är bara skit med de där!" suckade hela redaktionen gemensamt men publicerade den på ren pin kiv utan att läsa den. Vi utsätter världen för den här jäkla gästartikeln, det har de förtjänat. Så kan man tänka sig att redaktionen tänkte innan de tände varsin cigg och hittade på ett nytt skämt. Kanske det om lillans trosor, det är ett skämt for the ages det!

Hursomhaver så var vi kanske fascistiska med gästartiklarna precis som någon kommenterade senare. För just den här gästartikeln har fått en stabil fanbase bland luffare överallt, till och med på redis finns hängivna fans med "Alla måste ta på varandra"-tishor och böcker om Suicide i hela bokhyllan.
Var tusan var jag på väg med det här egentligen..?
Jo! Just det, det finns en ny artikel om att alla måste ta på varandra. Och det var inte lätt att få till den, det kan jag lova! Vi var tvungna att skicka hela redaktionen på flera dagars själasökande överlevnadskurs uppe i Näsåkersskogarna för att få till den här artikeln. Ett par reportrar var nära att stryka med på en stenstrand där uppe vid forsen när deras verklighet gick upp i sömmarna, men slutet gott - allting gott och efter några dagar kravlade sig redaktionen ut ur skogen och slyn med en artikel mellan tänderna. Såhär går den:

"Man räcker inte till hur hårt man än jobbar - som att det stod någon jävel där och pekade ut fläckarna man missat, eller fläckarna som inte går att tvätta ur längre. Just det. Fläckarna som inte går att tvätta ur längre - den där skiten kommer att sitta kvar där för alltid. Och alltid kommer någon jävla apa stå där och peka och gasta och göra ett jävla väsen av sig.
Man räcker inte till - men det gör fan inte resten av det här heller. För mig. Resten av den här cirkusen räcker inte till för mig heller. På sätt och vis så är jag väl lika jävla trött på cirkusen som cirkusen är på mig. Och det är tunga jävla skift man tagit i livet - de riktiga jävla hundjobben. Fan vad man har jobbat på med den här jävla skiftgången. Jävlar vad man svettats över den här jävla cirkusen. Och inbillar sig, gör man, att man ska få lite stillhet någon gång efter allt det där jävla slitet. Att det ska bli tyst någon gång. Men det är samma trötta jävla skiftgång hela tiden, det blir ingen rökpaus, lunchen hinner vi fan inte med och semestern kan du glömma också för den delen. Hugg i nu för fan, snart är det här skiftet slut och då ska du på nästa - bråttom har du. Det är jävla tunga skift man tagit. Klart som fan man tröttnar på den här cirkusen. Man får en jävla lust att bara stämpla ut en gång för alla. Kasta det där jävla stämpelkortet i ansiktet på vem fan det nu är som bestämmer. Dra hem till fabriken... Fan alltså. De kommer från fabriken. Och från himlen trillar spik ner. Det är ett par tunga jävla textrader att tugga på runt morgonkvisten. Det är tunga jävla skift man jobbat. Det är fan inte konstigt att den själsliga ryggen kroknar till sist. Inte med de här tunga jävla skiften man jobbat. Det har varit ett jävla liv och tunga jävla skift har man jobbat.

Här skrev man i en sekund och förstod inte hur mycket man kunde skriva på den tiden. Jag tänker bara klicka på spara-knappen och inte tänka mer på det. På något av det här. Och kom inte med något korthugget jävla svar på det här nu - någon skit om att "prata med någon" eller någon annan jävla skit. Jag är inte intresserad. Bespara mig den skiten. Det hjälper inte mig och inte någon annan heller för den delen. Jag ville bara rätta till den förbannade lögnen jag skrev.

Slut.

Det där skulle bli ett avslut, men det finns bara ett avslut egentligen. Det vet vi ju redan. Det vet både du och jag att det finns bara ett avslut. På brev och på annat. Det finns bara ett slut. Och det tog inte slut där jag klickade på spara-knappen, här sitter jag fortfarande och skriver. Till min laptop, hela jävla internet, mig själv, kosmos - någon jävla gud om man är så lagd men det är fan inte jag, till dig. Vem fan du nu är. Jag har tappat bort både dig och mig själv så jag vet inte vem jag inbillar mig ska kunna tolka det här eländet man sitter och skriver på morgonkvisten. Nog fan är det morgonkvist alltid, det såg jag och då drog jag för rullgardinen och stängde dörren. Här tänker jag sitta kvar så länge det går. Till slutet. Ända in i det jävla kaklet ska jag sitta här och försöka förklara för dig, och mig, varför jag gör som jag gör. Vad det är för jävla motor som driver mig och varför den är på gränsen att haverera och fan har varit i ett jävla behov av en ordentlig jävla service länge nu. Men de på serviceskiftet har väl tagit ledigt, fan vet jag. De kanske har hamnat på ett slappare skift än en annan har, på det här jävla skiftet får man slita hund.
Någon gång börjar det med en dysfunktionell jävla familj och sen sitter någon clown här och skriver utan att begripa varför. Eller vad ens det är som ska skrivas. Är det här någon slags jävla hej då-brev? Inte fan skriver väl jag några jävla hej då-brev, inte såna här iallafall. En papperslapp med ett handskrivet "hej då" nedstucket i bröstfickan på han som hänger där - det vore mer min stil, det är jag fan så övertygad om. Inga jävla krusiduller eller hej sig kring sig. Så vad i helvete det är jag sysslar med nu det kan man verkligen fråga sig. De på fabriken lär väl fan undra också, visst fan undrar de från fabriken. Och från himlen trillar spik ner. Från himlen trillar spik ner och de kommer väl förr eller senare för att hämta han på Hemlingbyvägen 64A. Det är ett som är säkert. Det kan man lita på att så kommer iallafall slutet att se ut någon jävla gång. Papperslappar i bröstfickor eller inte. Någon gång kommer de, de från fabriken. Och från himlen trillar spik ner.

Man har stoppat i sig både det ena och det andra på den här jävla cirkusen, jomantackar. Jävlar vad man har stoppat i sig. Fan vad man har hällt i sig! Man har bälgat i sig som att man inte ville se en morgondag och det ville man väl förresten inte heller. Man har stojat och stimmat och stoppat i sig både det ena och det andra och man har bälgat i sig. Törstig har man fan inte varit. Eller det har man visst varit, hur mycket man än har lyckats hälla i sig. Det är väl dit skallen är på väg just nu tror jag. Man har stoppat i sig och man har hällt i sig, och man har legat också - ja, jävlar vad det har knullats också. Man har stoppat i sig och hällt i sig och legat har man fan också men inte har det gjort varken från eller till. Fyfan, den där jävla memen med void fill. Man har hällt i sig för att fylla upp eller få käft på. Sen har man hällt i sig för att inte behöva se en morgondag till, inte en jävla morgondag till. Det får fan vara nog med morgondagar, det har man tänkt. Nog fan har man tänkt det alltid.

Sen nyktrar man till och tänker att man nog fan får lov att skärpa till sig och vara nykter på sitt jävla skift om det här ska gå vägen. Man spolar av ansiktet i kallvatten och tuggar i sig sin jävla medicin vecka ut och vecka in och pratar med sin läkare, sin terapeut, sin jävla sjuksyrra. Vecka ut och vecka in tuggar man i sig sin bittra jävla medicin och pratar med de där jävlarna. Som om de hade någon jävla aning om vad de håller på med! Mig lurar de fan inte, det ska vi ha jävligt klart för oss. Men man stretar på i sin nykterhet - något är det ju ändå som får alla de andra jävla clownerna att streta på och åtminstone verka lite halvnöjda i sina jävla kuvöser. Hur fan blir man en av de där inlagda jävlarna, undrar man. Det undrar man och viftar till medan man torkar svetten från pannan. Hur fan blir man en av de där marinerade inlagda jävlarna som sitter i sina jävla kuvöser och ser så jävla obrydda ut? Nog fan fanns aningen till ett löfte om att kunna nöja sig där någonstans, spolade man kröken och spolade man av ansiktet i kallvatten och högg man tag med nya friska tag på det här stället så kunde man väl finna de små ljusglimtarna - så lovades det. Det vill jag fan minnas att så lovades det. Så där stretar man på men nu häller man inte i sig för att fylla upp eller få käft på så tomt är det och jävlar vad det ekar av allt jävla oväsen då, det ska jag säga!

Nog satan blev det lättare att låtsas som att den här bittra jävla skiten man tvingas på blev lättare att svälja men inte fan smakade det bättre. Inte egentligen. Det är samma bittra unkna jävla smak i munnen hela tiden men nu är det lättare att låtsas som att skiten går ner finfint, tack tack det smakar bra! Får man påfyllning?
Nej fy satan. Egentligen vill man klösa ögonen ur de där jävlarna och sätta sig ner. Man skulle klösa ögonen ur de jävlarna och sätta sig ner. Jävlar vad man förtjänat att sätta sig ner. Och vänta på de från fabriken. Eller vad i helvete... Förtjänat och förtjänat, det är inte en jävel på det här stället som har förtjänat någonting. Varken jag eller någon annan - det vet man ju. Inte fan har jag förtjänat något, så högfärdig är jag inte att jag tror att jag förtjänar ett skit. Jävlar vad man skulle sätta sig ner oavsett. Skit i den jävla balansräkningen, det är inte en jävel som förtjänar något här. Vi är med i samma unkna trötta jävla apgäng allihopa. Jävlar vad man skulle sätta sig ner. Stämpla ut för gott från det här jävla skitkneget och sätta sig ner. De där andra jävla clownerna kan gasta bäst fan de vill om lathet eller feghet eller vad helvete de vill, det skulle man ändå inte behöva lyssna på och inte fan vet de vad de pratar om heller de där jävlarna. De vill bara väsnas lite så inte varannan trött jävla skiftknegare på hela det här stället stämplar ut och sätter sig ner. Välj inte den lätta eller fega vägen eller någon sån skit skulle de skrika sig hesa om, men det finns ju ingen annan jävla väg att välja. Det är skiftknegarvägen med de tunga jävla skiften eller så sätter man sig ner. Det är inte mer med det. Men satan vad det ska väsnas. För att några arma jävla krakar med krokig rygg vill sätta sig ner? Dra åt helvete med ert jävla gastande om feghet era jävla clowner, det finns de som slitit hund på det här jävla stället och vill de hellre sätta sig ner så ska de fan sätta sig ner och de kommer att sätta sig ner oavsett hur jävligt ni väsnas.

Nu har det blivit så jävla mycket morgon att det knappast kan kallas morgon längre, det har väl blivit en till sån där jävla morgondag på den här obegripliga jävla cirkusen och snart ska det väl börja väsnas och hållas på från alla de andra aporna och clownerna. Någon är det alltid som vill att man inte ska sätta sig ner, fan om man satte sig ner. Det kan man alltid lita på. Det här med morgondagar har vi gjort förr, 12.678 morgondagar har vi gjort med den här förbannade skiftgången så det är en tuff jävel ni har att göra med här det är ett som är säkert. Den här har sett både en och annan morgondag. Slitit hund en jävla massa morgondagar och ett jävla liv har det varit hela tiden. Lugn och ro det får man inte på den här showen - nej du, sånt gillar de inte, clownerna och apgänget man ska stå ut med hela jävla tiden. Det ska levas om och köpas nya bilar och nog fan måste man renovera köket för Bosse, du vet han grannen med hon frun - vad heter hon? - nog fan har väl de rustat så nu måste man väl byta kök och flyga till Thailand och fan vet vad för att komma ikapp de där jävla aporna i huset intill. Så sticker man till med lite fredagsmys där mitt i alltihopa, lite prime time TV-underhållning från TV-aporna till fredagsmysaporna och nog fan ska det ätas chips och dippas och allt helvete vad de ska hålla på med. Vadfan är det mer de gillar att väsnas om? Vädret? Vad jag jobbar med? Jooo... Jag är en systemutvecklarapa, men jag vill inte prata med dig om det din jävla clown och vad spelar det för jävla roll vad någon dum apa vill ge en annan dum apa pengar för att göra på dagarna? Jag sliter hund vid ett jävla tangentbord på dagarna - är det "respektabelt" nog för dig din fisförnäma jävla clownjävel? Dra och skaffa en personlighet din dumma jävla apa och sluta förorena min närvaro och planeten med ditt nyrenoverade jävla kök och din sprillans jävla XC-60 som du topplånat på huset för att köpa. Fyfan, tiggaren utanför Willy's där borta har ju mer cash än vad du har han har ju iallafall en tjuga i pappersmuggen. Du har ditt jävla topplån och inte ens en personlighet fick du på köpet när du skrev under för den där jävla XC-60'n, bra investering ditt jävla apspån. Kan inte klimatkollapsen skynda på lite så man får se vad alla de här jävla clownerna som väsnas så jävla mycket hittar på då? Den där skiten kommer inte att visas på prime time TV till chips och dip och fredagsmys, nejdu, den där skiten kommer att visas live på resterna av ditt nedbrunna jävla kök och bilfan har du ingen nytta av för soppan är slut. Jävla clowner. Inte konstigt att man vill sätta sig ner. Man skulle sätta sig ner. Och från himlen trillar spik ner. Fan om det inte trillade spik ner när det är som det är med allt det här. Man skulle sätta hela jävla medelklassen på en ordentlig jävla syratripp istället för en Thailandstripp så kanske de vaknar upp och fattar att de inte har ett skit med sina nyrenoverade jävla kök. Aphippiesarna hade rätt men tro fan att de andra aporna gjorde kommers av hela skiten och nu sitter någon jävla apa varmt och gott i badet tack vare det och resten av aporna köper den senaste självhjälpsboken om att bli en fri hippieapa. Jävla clowner. Vi är jävla clownapor allihopa det är ett som är jävligt säkert. Det kan man skriva under på, men fan inte mycket annat kan man skriva under på.

Den här skiten håller fan inte ihop. Den här skutan har fan hål i botten, skiten sjunker men inte fan har man förstånd nog att göra något annat än stå på däck med blicken fäst på himlen för det är ju så vackert väder eller någon sån sentimental jävla clownskit. Men det här håller fan inte ihop. Den här trötta skiftknegaren har fått nog av den här jävla apcirkusen. Clowner var det också. Jävla clown- och apcirkusen, den har man fått nog av, den här trötta skiftknegaren har slitit hund och vill sätta sig ner. Från himlen trillar spik ner och någon gång kommer de för att hämta han på Hemlingbyvägen 64A, han som hänger och dinglar där, det kan man lita på. Det kan man tamejfan skriva under på och ge sitt hedersord som en tuff jävel som sett en och annan morgondag. För nog är man en tuff jävel, det ska apjävlarna veta att man sätter sig inte för vad som helst. Bara för tusentals jävla morgondagar fulla av ett jävla liv och slita hund. Inte konstigt att den själsliga ryggen kroknar. Och från himlen trillar spik ner, ja fysatan vad det trillar spik ner och där hänger han och dinglar.

Nu får den här tuffa jäveln fan spola av sig och dra på apkostymen och ett glatt apleende här för snart kommer man väl inte undan den här jävla morgondagen längre, det är ett jävla liv och det är dags att kliva på skiftet. Sluta klappra med de där jävla tangenterna och hugg i nu på ditt jävla skift din jävla clownjävel. Annars kastar de andra apjävlarna sten på dig eller fan vet vad för sattyg de kommer att börja väsnas med annars."

Och därför måste alla ta på varandra, tänk på det.