Snutar

Melodi: Makker av Bozze "Odd" Børretzen.



Jag vill säga något om mitt förhållande till snutar:
Jag hatar snutar.

Inte hela tiden. När dom svävar i himmelen som snutfärgat papper eller flyter stilla i en svimmingpool
och liknar dyra actiongubbar av plast.
Då är dom en naturlig del av sommaren och man tänker inte mycket på dom. Varken med hat eller kärlek.

Men när dom öppnar sina käftar och skriker som sjuka själar kan du se rakt in i deras blodiga skamlösa inälver.

Om en snut har fått tag på en narkoman eller en munk eller något annat svineri, då flyr dom till stationen med ligisten i bojjor.
Sedan kastar sig dom andra snutarna över offret och SKA SLÅ SKA SLÅ och resultatet blir att narkomanen dör på fläcken och det blir en massa pappersarbete för allihopa.

Snutar förstår inte nånting överhuvudtaget. SKA SLÅ SKA SLÅ.
Jag vågar inte tänka på vilket parti dom skulle rösta på om dom hade haft vett att rösta.

Under dessa förhållanden tänker jag:
Jag är glad att jag inte känner någon snut personligen. Så att jag hade behövt uppföra mig någorlunda hyggligt mot vederbörande.

Jag vill inte ha en snut om du gav mig en!!!
Men om du ville ge mig en ful. Och jag fick välja. Vill jag säga såhär.

Ge mig en hippie som kvittrar i vinden och svävar i kosmos, eller kommer tassandes (mot mig).

Snutar. Dom är ju kända för att köra omkring två och två i sina brum-brum-bilar. Kanske hela livet?
Dom är kända för att vara lojala mot sin partner och det kan tyckas sympatiskt. Men jag vet inte. Om jag hade varit associerad med en skrikande SKA SLÅ SKA SLÅ narkomanmisshandlande pungluktande partner, oavsett lojalitet, hade jag tänkt att det vore bättre att han hittade någon annan.

Ge mig en bankman som viker en dollar, som står på stationen och glatt kommer studsandes (mot mig).

Jag har sett, en söndag i Snutebystrand. Jag har sett det flera gången, men särskilt en söndag i Snutebystrand. Jag såg två snutar som försökte våldta en actiongubbe som låg och flöt mellan bryggorna. Mitt i kyrkans tid med barn närvarande.

Snutar uppför sig som poliser ibland. Och som sagt. Ganska ofta så hatar jag snutar.

Ge mig en doktor som bjuder på medicin och öppnar mitt hjärta med ömhet och laserkniv.

Jag hatar snutar.

Men det finns många saker jag älskar. Länge tänkte jag när jag träffade människor som inte hatat eller älskat samma saker som mig. Då tänkte jag att dom måste vara lite galna.
Och jag tror många har det så fortfarande.

Icke-rökare, till exempel, som uppfostrar sina barn till äckliga små tuggummiluktande moralister som blir bjuden på efterfest och säger:
"Usch det luktar hasch här, hasch är olagligt"
Jag tror att icke-rökare tycker att annorledes tänkande borde resa till Spanien.

Som sagt, jag hatar snutar av ovanstående skäl. Men om jag träffar en som älskar snutar. En som tycker att snutar, det är Frihetens blågula ljus på himmelen. En som älskar snutar för att han tror att snutar är rösten för oberoende och ärlighet i en förlorad värld (i Skåne).

Om jag träffar en som älskar snutar och står för det. Eller om ja möter en icke-rökare som menar att haschpundare inte ska få tillgång till den vård dom behöver, ELLER JÄRNVÄGEN!?, men som tycker att Vestfoldbanen är en bra idé (finns bara i Norge).

Då ska jag försöka se på människan med respekt.

Men lätt blir det inte.




...eller som Vreeswijk, Cornelis sa: