Att skämta om handikappade

Det hela började såhär. Jag föddes på Sollefteå BB året 1985 den 2:a November. Det var höst tror vi men det kan också ha varit vår. Jag må säga att min uppväxt inte var den mest idylliska. Någon gång mellan att jag var 2 och 5 så har jag korta minnesbilder av att vi bor i en bil, i Stockholm. Mycket sånt var det. Men jag var så liten och dum, att jag inte hade vett att lida så värst. Jag fick smörgåsar när jag ville och åt nästan bara snabbmakaroner eller Mcdonaldsmat i tillagad väg. Ett barns dröm. Vi flyttade runt en del mellan Stockholm och Norrland och en milstolpe i mitt liv kom den dagen min mor lämnade min far. Jag var kanske 4 eller nått och jag hade världens coolaste flygarjacka i skinn på mig. Vi åkte hem till mormor och bodde där ett tag. Sen försvann morsan en dag, poff, borta. Min mormor och morfar som var gamla, kunde inte uppfostra en liten unge, så det blev helt enkelt så att jag fick bo på ett hem för barn, i Härnösand. Där lärde jag mig att Zorro var den häftigaste hjälten. Mexikos egen Batman. Slutligen plockades jag upp av Dick och Eva. De blev mina fosterföräldrar, och med tiden också på många sätt mina föräldrarföräldrar. Där bodde jag i en herrans massa år. Jag lärde mig att inte mobbas och att vara konstig. Min föräldrar var hårda men rättvisa. De gjorde så att jag fick mycket motion, träffade andra barn och åt jättenyttig mat. Men de uppmuntrade att jag var kreativ och konstig, plus att jag inte gillade sport.
Tillslut fick jag tillbaka kontakten med mina riktiga föräldrar och när jag var runt 11 så flyttade jag till min morsa utanför Sollefteå. Där började jag en ny skola och träffade nya kompisar. Det slutade med att jag lärde mig röka, hångla och dricka alkohol, på stubben. Det var det bästa jag någonsin lärt mig.
Efter två år så var jag en strulig kid som skolkade och snattade. Mina vänner var personer som gjorde inbrott och slogs. Det slutade med att jag flyttade till pappa där jag bodde i två år. Men farsan sög på att uppfostra tonåringar, så jag rymde tillbaka till Dick och Eva, mina föräldrarföräldrar. Där bodde jag genom hela gymnasiet. Den tiden var jag sjukt alternativ och åkte iväg på fester nästan jämt. Det hela slutade väl, jag tog studenten, fick aldrig spö trots mitt smink och jag knullade något så förbannat mycket. Efter gymnasiet drog jag till Gävle och pluggade litteraturvetenskap. Det var astrist så jag sket i det. Istället flyttade jag in med Milq och Seb i vad som kom att bli Fuck World. Därefter följde en härlig tid av fattigdom, god mat och en jävla massa härlig galenskap. Vi tittade på hur resten av världen brukade sköta sina liv, och så gjorde vi tvärtom. LG2S fanns redan, men kom igång och blev en riktigt stor sida ett tag. Jag och Johnny pluggade ihop ett år, där träffade vi både bra och dåliga människor. Den bästa var Pega, fast vi kallade honom Lurvas i början. För då hade han långt hår och kanske skägg. Jag trodde att han var 25. Krank flyttade in i kollektivet, hängde runt där ett tag. Sen flyttade Seb ut, jag och Milq sa upp lägenheten och drog på luff i europa, helt klart minne för livet. Luffen alltså. Sen kom vi till Örebro. Jag började gå retorik och sådär. Krank flyttade in hos oss igen. Denna gång med dator. På Retorik B så träffade jag Totte och vi blev vänner. Sen dog min farsa så jag slutade plugga och deppade istället. Detta höll på ett bra tag, jag gick på soc och var less i regel. Ante flyttade in, och visade sig vara en snäll och bra prick. Jag blev dumpad. Tillvaron fortsatte gå på tomgång. Sen blev jag otroligt sjuk. Hela mitt ansikte svullnade upp och jag kunde knappt se något. Detta avhjälptes med den starkaste pencillinen i universum. Men jag har än idag spår av att jag varit sjuk runt ögonen. Jag blir lätt mörk där och jag får lätt påsar under ögonen. Allt var i regel jättehemskt, sen dog morsan, så det blev ännu hemskare. Hemskast blev det när en av våra bästisar, den legendariske Starfighter också dog. Men vid det laget bestämde jag mig att nu fick det vara nog. Nu skulle saker bli bra. Så fick jag och Milq ett jättecoolt jobberbjudande. Att göra ett nätverksbaserat hjälpmedel för kulturarbetare online. Det håller vi på med än idag. Min kropp började läka ihop. Det blev vår. Jag fick ett rum i Stockholm och skulle flytta in den 1:a juni. Sen en kväll, igår faktiskt, så var vi ute och drack 2.8:or på valborg. Det var härligt, för man slapp bli packad, men man kunde halsa öl ändå. Vi kom till en park där vi hörde att folk spelat brännboll under dagen. Där träffade vi Totte. Hans flickväns näsa ser ut som en nos. Det är helt okej. Det var mörkt och kallt så de tänkte dra hem till en kille och festa lite där. Då på vägen såg jag att en kille i gänget, hade någon knas med foten så att han haltade. Och då sa Totte "Ja, han fick ju jag ha på mitt lag i brännbollen" och jag skrattade högt. Sen sa Totte att man borde skriva en artikel om hela sitt liv och sen nämna det där med att det var synd att ha en handikappad på sitt lag, på slutet.