Popardansen

Så jävla lätt. Så jävla kul.
Ser tråkigt ut.
Är tråkigt.
Om man har fel inställning!

Dansen känner sig hemma i hits for kids som Broder Daniel - Work, Smiths - This charming man eller Kent - Skärvor i mitt öge blö.
Inte en Hultsfred eller Arvika har gått oss bi utan att det stått litet dvärgfolk i publikhav och dansad såhär. Med dvärgfolk pratar vi om popare. Med såhär menar vi såhär *visar*.

Du ställer mitt på golvet i ett stökigt tonårsrum och slappnar av i allt utom axlarna. Sen river du lös. Movsen ska vara slängiga och klumpiga. Vifta vilt med din svarta/indigo lugg och framförallt får DU ALDRIG LE!

Okej du har gjort det. Problemet var att det kanske inte var så kul? Inte ens hur mycket du än försökte tänka på tigrar eller något annat skrattretande? *skrockar och klappar faderligt på axeln*
Det är då du sätter igång din personliga happy hardcore och försöker dansa exakt samma dans igen. Du blir svettig och du blir galen.
Ja helt vansinnig faktiskt.
Jag kommer aldrig att våga testa. Fyfan vilken störd upplevelse. Du fattar om du vet vad happy hardcore är för något.