Kanon

Begrepp inom litteraturen.
Kanon är "typ" en lista över de böcker som alla borde ha läst, eller egentligen dom viktiga verk som spelat mest roll för litteraturens utveckling.

Onödigt många både tråkiga och oviktiga böcker (Röda rummet av August Strindberg) räknas in till kanon och jag tänkte här presentera den slutgiltiga listan som bara består av tre (3) böcker.

1. Don Quijote av Cervantes
Boken som förde in satir, ironi och samhällskritik till litteraturen. Räknas som och är den första "moderna" romanen. Skönlitteratur hade inte sett likadan ut idag utan den.
Boken är en parodi på medeltidens riddarromaner och handlar om hur en man vid namn Don Quijote läser riddarromaner så till den ringa grad att han blir besatt av äventyren det berättas om.
Han ger sig ut i världen med en tjänare för att själv uppleva äventyr i sann riddaranda.
Vardagliga triviala situationer ser han som en utmaning och ett äventyr. Bokens mest kända parti handlar om hur Don Quijote stöter på några väderkvarnar som han tror är jättar och bestämmer sig för att attackera. Boken har fler djup än man ser vid första anblick. Don Quijotes mentala tillstånd är värt att analysera.

2. Odysseus av James Joyce
Odysseus är antagligen det mest pretantiösa som skrivits. Det här är en bok som i pocketversion är drygt 900 sidor kort men som ändå bara utspelar sig under en dag i en persons liv.
Personen är Leopold Bloom och han vandrar denna dag runt i Dublin. Odysseus tog många, många år att skriva klart och det som verkligen gör den viktig är att Joyce använde "undermedvetandesströmmen" då han skrev den och försökte alltså i en större grad än någon tidigare använda sitt undermedvetna som verktyg för att skriva en roman. Att använda det undermedvetna är viktigt för att undvika att överarbeta saker. Eller som alla kidz där ute säger; "göra en overkill".

3. Lolita av Vladimir Nabokov
Exilryssen Vladimir Navokovs första bok på engelska. Det här är genomarbetat och antagligen omskrivet flera gånger. Begreppet "lolita" kommer från den här boken men har tydligen missuppfattats av väldigt många kvinnor. En lolita är inte en tjugoåring med sexuell utstrålning utan snarare en tioåring med underlig sexuell utstrålning. Huvudpersonen är något av en antihjälte i fyrtioårsåldern som blir förälskad i den väldigt unga flickan med smeknamnet som gett boken dess titel, Lolita. Nabokov sa en gång att det enda som spelar någon roll inom litteraturen är stil och struktur. Och om det är något Lolita har så är det stil och struktur.

Slutsats:
Nu kan man använda element från dom här böckerna för att få ett recept på den perfekta romanen.
1. Bygg ett utkast med hjälp av undermedvetandeströmmen.
2. Applicera ironi (<-- läs postironi) och en lätt touch samhällskritik.
3. Applicera såväl stil som struktur i måttliga mängder.