Dikt nr. 30

Saknar det där lite speciella
med att vara inlåst i mörka rum
bakom dörrar av själ
och ibland vill jag tillbaks ditin härifrån
för att få vara en del av din
rädsla för tomheten igen.

Djupt under alla drömmar man
inte minns visste man hela tiden
att hon inte var en Afrodite,
ett levande monument över allt det vackra

Vi delade någonting vansinnigt
då vi tillsammans gick ut från
varandra och slog oss ner
under husens betongfundament
och helt sonika visslade fram
varsin likadan melodi till oss själva
och sa att den här,
den är till dig...