Dikt nr. 31

världen faller bort från en krympande sol,
apatisk är blicken i teverutan
apatisk är blicken mot teverutan

en miljon explosioner nån annanstans
tomhet i ögon på älskade

på älskande

kärleken faller tyst bort
rinner ut genom alla våra springor
faller bort från ett krympande hjärta
apatisk är blicken
apatisk

Någonstans dös det
långt borta i tevens blå ljud
som skär sönder en tanke

Dös
Av så många
barnen i afrika

dom får inga rårakor
ät och håll käften
i teverutan glos det av samma norm som innan
det måste vara sant för vi har sett det dös någonstans så länge nu

Tyst faller verkligheten från din kropp
som ett trasigt plagg

Tom är din blick, min älskade