Spädbarn

Sofie har skrivit en gästartikel om hur otroligt trevliga vissa väsen inte alls är

Spädbarn är mjuka och små och försvarslösa, ömtåliga, omusklade och lealösa. Dom dreglar och spyr, skriker, suger på sin mammas tuttar och skiter hela dagarna. Spädbarn tycker bara om sin mamma, för där luktar det mat. Alla andra bryr de sig inte om för de har inte förmågan att känna igen. Ibland kan dom le lite och jollra, då smälter alla tanter och börjar prata bäbisspråk. Då skrattar bäbisen ännu mer och då smälter alla farbröder med.

Alla ogifta tjeje/kvinnor förväntas älska spädbarn, alla tror att man får moderskänslor och börjar längta efter ett eget barn när man ser dom. Och det är nu jag kommer fram till det värsta av allt. Anledningen till att jag faktiskt hatar spädbarn;

Du kommer hem till din kompis/moster/faster/moster etc. för att se på hennes/hans nya baby. Inte för att du egentligen är så intresserad utan för att det är din plikt. Föräldern ifråga blir jättteglad att se dig och sliter av dig ytterkläderna och drar in dig i vardagsrummet där det ligger en liten degklump och sover på en filt. Åh, där var det en bäbis, vad liten den är, precis som bäbisar brukar vara. Den har inget eller lite hår, precis som bäbisar brukar ha. Efter att ha dragit lite frågor och fraser(som du faktiskt förväntas fråga)
som t ex; ÅH VAD SÖT! Hur lång tid tog förlossningen? ÅH TITTA VILKA SMÅ FINGRAR! Vad ska han/hon heta?(fråga också vilket kön det är om du råkar vara ovetandes om detta) HAN/HON ÄR SÅ LITEN!, Så kommer du till det ögonblicket man fasar för tre veckor innan spädbarnet anlänt. VILL DU INTE HÅLLA HONOM/HENNE? "njae, jag vet inte, jag är så rädd för att tappa honom/henne(för att den ska spy på mig, dra mig i håret, skrika så fort jag tar i den, bajsa så mycket att det rinner ut över blöjkanten, tro att mina bröst innehåller mjölk och försöka böka sig in under min tröja)" KLART DU SKA HÅLLA, DET KAN JU INTE HÄNDA NÅGOT OM DU SITTER NER, HÅLL, HÄR, HÅLL, HÅLL, HÅÅLL. Sen läggs barnet i din famn och du förväntas nu titta kärleksfullt på objektet, peta lite försynt på det och tykca att det är det sötaste som finns på hela jorden. Det är det inte. Och det vet du. Men det får du absolut inte säga. För om man säger som det är, att spädbarnet ser ut som alla andra spädbar, att den är röd i ansiktet och varig i ögonen, rent utsagt ganska ful. Så kommer du att ha en bekant mindre och bli idiotstämplad resten av ditt liv, även om det finns miljontals andra som tycker precis likadant, men har hyffs nog att hålla käften om det.