The Surströmming

The surströmming är en fisk som inte är sur, men väldigt glad. Man blir glad när man äter den, för man får feta på med massa tunnbröd och potatis och gräddfil och smör och lök och what have you.

Den ligger i en låda i tusen år(ungefär som fint vin), och blir bara finare med tiden. Folk som inte fattar säger att den ruttnar in i saltet, så att säga.
Men så är det inte.
Den bara gonar till sig och blir härlig, så man kan skala den lilla horan med bara fingrarna om man vill för den är så mör.
Redaktionens anmärkning: Den korrekta termen för processen är dock, surnar. Lite som gammal mjölk. Därav namnet.

Förr i tiden när livet var som det skulle(ett par år sen), så lät man fiskarna(strömmingarna)bygga sig i en trälåda. Nu för tiden, när EU får bestämma så har man dem i en plastlåda istället, för de påstod att trät byggde in gifter i fisken.
Som att inte cigg är giftigt också.

Till the surströmming dricker man öl och nubbe, och man ska inte ha vanlig potatis, man ska ha mandelpotatis. Det är nästan samma sak.

Warning:

Ät inte mjölket. Det sitter på pojkfiskarnas magar och är rosa och mongo. Det är inte gott.
Det är faktiskt jätteäckligt.

Men the surströmming!

... den är god.