Musik på jobbet

Ett jävla gissel man alltid ställs inför när man arbetar någonstans där man kan lyssna på musik samtidigt är att man alltid har en massa retarded arbetskamrater som gillar hiphop (inte Arne-Kurt) eller annan dålig musik (Metallica är dock populära, men när man hört Nothing else matters 140 gånger senaste veckan börjar man tröttna lite. Omväxling förnöjer.)

Markus Krunegård är det däremot ont om, precis som man sällan får höra Stefan Sundström eller Thåström. Väldigt sällan får man höra Pluton Svea, men det händer, och då kräks jag. Menmen, nu har vi pepptalk här efter lunchen, så jag måste sluta!

Ha det så bra!