Polyamori

Ok, jag kommer få intern kritik för att jag skriver den här artikeln, men jag känner att det är något jag måste göra, jag är alldeles för uttråkad just nu, för att inte göra det.

Polyamori är hur som helst ett ganska intressant begrepp, som jag tycker att fler borde praktisera. Ordet kommer nämligen från orden poly (flera) och amor (kärlek), och skulle kunna förklaras som en syn på kärlek, där man lever efter tanken att kärlek aldrig blir mindre bara för att man delar den med flera personer. Det kanske kan låta helt idiotiskt första gången man hör det, eller som nån jävla hippieidé, men om man tänker efter är det väldigt svårt att föreställa sig kärlek som något 100-procentigt, som man måste fördela mellan alla dem man älskar. Bara för att man älskar sin livsparner betyder det ju inte att man älskar sitt barn mindre, eller tvärtom.

Så tänk efter; borde det inte fungera likadant med sexuella kärleksrelationer? Om man älskar en människa, så kan man fortfarande ge denne helt enormt mycket kärlek, och ändå ha minst lika mycket kvar till någon annan människa. Kärlek är ju inte som en flaska sprit som ska delas mellan 8 femtonåringar, det är snarare som ett aldrig sinande vattenfall, alla kan få, men det tar ändå aldrig slut.

Problemet idag är bara att det finns en väldigt negativ syn på det här sättet att leva, och oavsett om det är kristendomen eller något annat med väldigt stort inflytande på människorna som gjort att vi inbillar oss att man måste välja en partner, så tror jag att väldigt många skulle må väldigt mycket bättre av ett polyamoröst levnadssätt. Ett bra exempel är att den stora majoriteten av alla äktenskap faktiskt slutar i skilsmässa, förmodligen för att en enda människa inte kan vara allt för någon.

Tyvärr finns det ju en annorlunda syn på saken idag, och det ligger nog väldigt långt in i framtiden innan polyamori är lika allmänt accepterat som homosexualitet. Vi har liksom inpräntat i våra huvuden att man ska vara monoamorös, och att man ska bli svartsjuk och stött om ens partner är eller vill vara med någon annan sexuellt.

Dock vill jag ändå avsluta med att påpeka att det ju faktiskt bara är det sexuella det handlar om också. Ingen människa ifrågasätter väl om ens partner har vänner som betyder väldigt mycket för denne, men vad är det som gör själva sexet så heligt att man aldrig får dela det med mer än bara en enda person?

Det här blev en alltför seriös artikel egentligen, men jag hoppas att jag lyckades skapa iallafall en förståelse för de som väljer att leva på det här sättet. Jag är inte en av dem, men jag förstår ärligt och genuint tanken. Kanske behöver jag bara lite mer tid.

Vi hörs!

Symbolen för polyamori är en regnbågsflaggefärgad papegoja.
Här har ni två.

Frågelådan:

Milq:
Är symbolen en hint om att polly äter keX?

Författaren:
Ja, något åt det hållet. Och så en regnbågsflagga på det, för att visa att de går emot heteronormen. Uppfinningsrikt av polyamoristerna va?

Från: frans
förbannadehåmoäckel drick sprit

Författaren:
Jag förstår inte riktigt vilken infallsvinkel på fenomenet du valde nu. Men med tanke på det genomtänkta inlägget förstår jag att det förmodligen var över mitt förstånd, och tänker därför inte ge mig in i någon diskussion om saken. Du har såklart helt rätt.

Från: G.H
Har funderat på detta lång tid och tycker tanken låter helt vettig. Skulle nog kunna tänka mig att leva så men min sambo som jag tog upp saken med när vi träffades för flera år sedan tyckte inte om tanken så då la jag projektet på is. Älskar ju henne så för att visa min respekt la jag ner hela idéen. Men som sagt tycker att det är en ganska naturlig tanke som fler borde anamma. Vad det gäller Frans inlägg så känns det som att kommentarer är överflödiga.
/G.H

Författaren:
Precis som jag skriver finns det generellt en ganska låg acceptans för detta, och att gå ifrån att ha ett monoamoröst förhållande till att, med samma partner, inleda flera polyamorösa relationer är nog väldigt svårt. Allt jag kan gör är att önska dig lycka till, hoppas att du är/blir singel, och att du träffar någon som är villig att försöka. För övrigt vill jag rekommendera en bok också, som både du och tjejen kan läsa: Liv Strömquists Einsteins fru. Den är ytterst lättläst och skriven i form av samhälls- och heteronormativkritiska serier, så dyslexi är inte längre en ursäkt!

Från: Timmytomten
Jag tror det är mycket av en generationsfråga. Vänta ett par år så kommer det finnas betydligt fler polyamorösa på samhällsviktiga poster.

Vad jag vet är det bara grön ungdom som försökt tillåta pollyamorösa förhållanden. Så folk som vill köra stadsjeep och ha flera kärleksvänner samtidigt har gömt sig i bunkrar och sånt.

Själv har jag alltid gillat idéen, men när den testades reellt vart det mest bara kaos. Men jag gillar fortfarande idéen.
Fast just nu undrar jag mest hur man har tid att "vårda" dessa rellationer. Fast då kanske man tagit ett för långt kliv in i monogamins värld.

Men en puss kan jag allt slänga till mina nära och kära. Puss!

Författaren:
Ja.

Från: Timmotej
Även om jag inte fått pollyn att funka och att tilltala mig mer än teoretiskt så har jag omvärderat förhållandet. Vänner/kärleksvänner, etc.
Jag ser det mer som att jag har relationer med alla: kompisar, vänner, kk's, älskare, älskarinnor, barn, släktingar, gudar, hundar, polare, ovänner, käresta, ja du förstår. Men alla relationer är dock olika. Somliga hälsar jag knappt på andra hånglar jag upp när bäst jag vill och kan. Mina nära vänner älskar jag och min (känslomässigt) närmsta vän älskar jag med. Alla får ju såklart bygga upp sitt eget relationsnät och själv bestämma hur många av de olika vänner man vill ha.

Sen finns det ju de som tycker att träffa en polare och knulla är ungefär jämförbart med att träffa en polare och se en film ihop. Men den grejen har jag (tyvärr?) inte fått in i mitt kristet indoktrinerade sinne. För egen del vill jag ha en stor dos ömsesidig kärlek, kombinerad med stark attraktivitet hos de jag har sex med. Och det har hittills endast varit till en person i taget.

Får se om det här inlägget "makes sense to me" imorgon också ;)

Författaren:
Jag tycker personligen att det är ett bra steg på vägen att ta till sig polyamori i teorin, och detta måste inte nödvändigtvis leda till att man faktiskt praktiserar det. Som jag ser det är polyamori precis som homosexualitet, bara för att det passar för vissa måste det inte nödvändigt passa för alla, men bara för att det inte passar för alla betyder det inte att det är något konstigt eller dåligt med att välja att leva på det sättet. Alla människor är olika, och det är väl respekten för detta faktum som i slutändan är det viktigaste.