Ang. Det där med kärlek

"Jag satt och funderade en stund."

Precis så skulle jag ha skrivit och börjat den här artikeln om jag hade funderat över vad jag ska skriva, innan jag började skriva, men så är inte fallet, och jag tänker därför bara göra som man gjorde under romantiken, nämligen höfta fram ett gäng ord och hävda att det är guds ljus som lyser igenom mig.

Till att börja med vill jag iallafall klargöra att kärlek är ett jävla gissel, och att det egentligen inte ens existerar, då det enda som faktiskt finns och betyder något är drömmen om revolutionen. Men ändå måste vi alla erkänna att vi lever i ett samhälle som uppmuntrar kärlek, och att vi därför lätt dras med och "känner" denna känsla då och då (trots att den inte finns).

Karl Marx brukade säga såhär om saken:
"Kärlek är ju bara ett jävla gissel."

Det fina med kärlek är dock att man så lätt kan låta sig dras med och leka leken tillsammans med någon man tycker mycket om, medan det dåliga med kärlek är då den är olycklig, eller den du är "kär" i inte vill ligga med dig längre.

För dessa tillfällen har jag sammanställt en kort kom-ihåg-lista, och denna tänker jag presentera här:

* Du kan ligga med andra personer, och låtsas som att du är kär i dem istället.
* Du kan bli måttligt berusad och därefter skicka dumma sms som totalt förstör dina chanser att få den du är kär i.
* Du har en anledning att gråta, fast du varken svälter, är barn i ett krig, har döda föräldrar eller ens har klämt handen i en bildörr.
* Du kan berätta för dina vänner, och få dem att klappa dig på axeln, bjuda på öl och säga saker i stil med "det kommer att ordna sig, det finns många fiskar i havet".

Så nu vet du vad jag tycker om kärlek, och jag föreslår att du provar på det du också, men passa på innan revolutionen kommer, för då kommer du att ha annat att syssla med!

Peace out, som de säger.