1900-talet


1900-talet räknar jag bland mina hundra favoritår. Det hände en hel del trots allt. Folk blev kända och dog, antingen i den ordningen eller baklänges. Men vad minns vi egentligen från 1900-talet? Alla årtionden hade ju sin egen lilla charm och därför kommer här en liten resumé.

00-talet
Det hela kickar igång runt den 27 april när Kiruna grundas. Detta blir genast känt som point of no return och hela världen blir fast besluten om att 1900-talet skall bli något hippt och coolt. Därför löper Johan Filip Nordlund amok på ångaren Prins Carl och Sverige bevittnar århundradets första massmord. Resten av årtiondet flyter på ungefär likadant. Folk får för sig att de kan göra vad som helst och lyckas rätt bra. Bröderna Wright trotsar gravitationen och flyger flygplan, Japan spöar Ryssland i krig och Ghandi fajtas med poliser utan att använda våld.

10-talet
Efter att ha fått tro att de kan göra vadsomhelst får världen och människorna sig en spark i ansiktet och kommer ned på jorden. En jävla massa folk fryser ihjäl eller drunknar då Titanic krockar med ett isberg. VM i krig utkämpas och folk får senap på hjärnan. Allt skall vara senap. Senapsfrön, senapsgas och senapsfärgade gardiner. Frankrike förvandlas till lera, Ryssland har två revolutioner. Det hela slutar med att Tyskland inser sitt misstag och undertecknar Versaillesfreden. Alla klappar händerna.

20-talet
Efter ett årtionde med bakläxor inleds det glada 20-talet. På 20-talet är alla glada och att vara neger är det häftigaste som finns. Vita människor målar sig bruna, köper saxofoner och dansar på gatorna. Världens första TV visas upp och alla blir ännu gladare. Charles Lindberg tar sitt flygplan över Atlanten till Paris och plockar hem senaste modet. Nu är alla så glada att de glömmer vad de gör. Detta leder till börskraschen den 29 oktober 1929 och den stora depressionen inleds. En perfekt avslutning på ett lite för glatt årtionde.

30-talet
På 30-talet är folk ledsna, ingen gillar ju en börskrasch. Det mest naturliga i världen när man är ledsen är att man blir nazist och därför blir Hitler poppis i Tyskland. Någon upptäcker planeten Pluto. Det blir det enda roliga på hela 30-talet. -Vi hade ingen aning om att den redan hade ett namn, säger Clyde Tombaugh till pressen. Ingen klappar händerna. Folk är verkligen skitledsna. Hitler blir rikskansler och innan en kotte hinner säga förintelseläger avslutas hela 30-talet med ännu ett parti IRL-Risk.

40-talet
Krig! Europa faller sönder under nazistledaren Adolf Hitlers attacker. Det finns hjältar på båda sidor. Surkål finns överallt. I ett förbluffande drag har den ondskefulle fascistledaren Benito Mussolini svept in i Afrika för att slåss mot infödingar, men han drivs snabbt tillbaka. Japan vill också slåss och som tack får de se världens farligaste bomb. Två gånger. Det blir pinig stämning, kriget avslutas abrubt. FN skapas för att undvika fler pinsamheter och Kalla Kriget inleds. Berlin drar det kortaste strået. Lassie come home är årtiondets bästa film.

50-talet
Kalla Kriget gör alla lite förvirrade. Koreakriget startar för att sedan bara avslutas igen. Stalin dör av förvirring och Elvis tror han är svart. Brasilien åker till Sverige och spelar boll. Allt är kaos. Ingen förstår vad som är coolt. Motboken avskaffas och folk super ihjäl sig. Eller? När förvirringen lagt sig är det redan försent.

60-talet
I sviterna av 50-talets förvirring inleds så 60-talets masspsykos. Politiken är i fokus, framförallt i USA. Där är folk arga på krig. I sin vrede glömmer de klippa håret och ta på sig kläder. Man invaderar Kuba. Berlin delas av en mur, Kennedy åker dit och meddelar att han är en bulle. Några månader senare är han död. -That's one magic bullet, som Kevin Costner sa. Charles Manson försöker skapa raskrig och beordrar mordet på Sharon Tate. Sedan landar man på månen. Den visar sig vara gjord av sten. Alla blir ledsna. Vietnamkriget fortsätter som om ingenting hänt.

70-talet
Folk tröttnar på hippies och Jim Morrison dör i sitt badkar i Paris. Nu är det olja som gäller. Olja är världens bästa grej, tycker en del. Många tycker annorlunda. Miljörörelsen sätter fart på riktigt. Efter två oljekriser börjar tvåloperan Dallas visas dygnet runt på TV. Lågkonjuktur drabbar världen och allt känns hopplöst. Den första persondatorn byggs men man blir inte gladare för det. 1977 dör Elvis Presley. En del gråter och inte ens olja eller Dallas kan göra dem glada igen.

80-talet
Kan beskrivas som kontrasternas årtionde. Det finns både Good och Evil. Än en gång är det hippt att vara neger. Rosa är en fin färg. Män är män och kvinnor kvinnor. I teve är alla skitglada och på gatorna springer yuppies omkring med mobiltelefoner. Är man bög får man automatiskt ett pris. Sedan får man HIV. Tjernobyl sprängs i luften och Palme går på bio. John Lennon mördas av en grabb. Studenter slaktas i Kina. Alla i Östeuropa blir nationalister. Sovjet invaderar Karlskrona, tror man. Det glada 80-talet avslutas med ett hejdundrande kalas när Berlinmuren rivs och Thåström äntligen får träffa sin Susanne.

90-talet
Demokrati är ordet på allas tungor. Sovjetunionen upplöses 1991 och Bill Clinton blir president i USA. Plötsligt känns världsfred som ett troligt scenario. Sedan går ekonomin åt fanders igen och precis som på 30-talet blir folk nazister. Lasermannen försöker montera en ljuddämpare på en revolver. Kurt Cobain är allas idol. När han dör tar nästan alla livet av sig i ren protest. Albanien faller in i anarki. Jugoslavien blir en enda röra. Afrika blir känt som folkmordens hemland. Estonia, Scandinavian Star och Windows 95 påminner oss om livets baksida. Hela världen blir övertygade om att världen skall ta slut och Y2K-buggen liknas vid SkyNet. En kille blir kär i en val i filmsuccén Rädda Willy. Tyskland återförenas. Ingen minns vad det ledde till senast. Nyårsafton 1999 sitter jag i en lägenhet i Lerum. Världen går inte sönder. När jag vaknar 1 januari 2000 bor folk fortfarande inte på Mars. Ingen har bemästrat teleporteringsvetenskapen. Jag gråter en skvätt, sedan somnar jag gott i vetskapen om vad som komma skall.