Skrävel

Skrävel finns inom alla professioner och (^sub^)kulturer. Dess funktion verkar enbart vara av pretentiös natur, än fast det kan handla om något så smutsigt som städning.

Med skrävel uppfinner man en bild av sig själv genom att upplysa om svåra accomplishments som man har klarat, i verkligheten eller ofta bara i fantasin. Det ska verka självklart.

I akademiska kretsar är det till exempel vanligt att man har läst Majakovskij, och att det aldrig fanns en tid i livet innan man hade gjort det. Applicera samma logik på Dostojevskij, Darwin och Freud. Det som ger status att ha läst verkar vara intressanta och bra saker. Fast det finns många bra och intressanta saker som inte ger någon status överhuvudtaget. Som Anmäld Försvunnen med Agneta Sjödin.

Inom det grövre arbetslivet så skrävlas det mycket om hur stora skopor grus som man har flyttat. Den som säger att den har flyttat störst skopa grus får det bästa jobbet.

Det finns en skräveljargong inom alla kategorier av yrkes- och hobbyutövning. Målare skrävlar om hur långa hus de har målat och musiker skrävlar om hur många trumpinnar de kan få in i näsan. Det är skitsvårt att komma in som ny till en skrävelgenre.


Skrävlaren använder sitt skrävel som argument. I dess renaste form framstår han och hon enormt löjliga. Såhär ungefär:

- Sluta gnäll över ditt jätteinfekterade köttsår, jag tappade armen i grustaget på åttan.

- Du som inte har läst Witgenstein borde inte yttra dig om studentkårer. Skolan kanske inte ens finns.

- Vadå? Det är väl ingen bedrift att baka 20 limpor på 20 minuter. I Kuala lumpur bakade jag säkert tusen limpor varje helg.

- Tycker du att den här är tung? Lägg av, det är ju ingenting. Kom ska jag visa dig en merca därborta. Den är lite tung.