Dikt nr. 4
" - Jomänvisst! "
Det kommer att fortsätta så, när mitt begär domnar av kommer någon annan att ta vid där jag slutade. Begäret kommer att hålla oss kvar, allt rör sig framåt, i en cirkel.
Dom som talar om att dö talar om att fly, talar om tonårstrots, talar om apati, talar om att vara droppen som får glaset att rinna över.
Ensamheten och isoleringen är något man måste söka för att finna medan apatin ligger och gnisslar i bakgrunden hela tiden, du hör den då du inte hör något annat längre. Den blir alldeles för närgången.
Vissa känslor får oss kanske att tränga in i oss själva och komma närmare varandra, sträcka ut oss och känna på saker.
Man sitter i en park och käkar glass, man har solbrillor på sig, helt utan skam i kroppen. Ditt liv skulle kunna reduceras till din lägenhet och A-kassa vilken dag som helst, men inte fan tänker man på något sånt en dag som den här?
Fast å andra sidan, vad vet du om ekonomisk politik?
Du konstaterar att du nog inte vet varken från eller till.