Dikt nr. 23
Saknar det där lite speciella
med att vara inlåst i mörka
rum bakom dörrar av själ
och ibland vill jag tillbaks
ditin härifrån för att liksom
vara en del av din rädsla
för tomheten igen
då vi tillsammans gick ut
från varandra och slog oss ner
under husens betongfundament
och bara visslade fram en
likadan melodi till oss själva
och sa att den här, den här är till dig