Smygrasist


Exempel på smygrasism:

- Du tror att det står en neger i hallen, men det är bara lite mjölk i kylen. Din rumskamrat får inget veta.

- Du hänger med nynazister men är egentligen bara rasist. "Hitler? Han såg ut som skit", tänker du medan du kryssar över en neger i skolkatalogen.

- Faster Märta är neger. Du pallar inte med hennes dumma hiphop och fåniga trumspel. Du ger henne pussar ändå.

- Du äter ris och ler, men på insidan brinner ett hat mot den gula hunden, kinesen, och pluto. Fan Musse skit i den där jäveln. Varför väljer man att se ut som kiss?

Ja nu har vi definerat ämnet i fråga. Nu är det analysdags.

Det här insåg jag i duschen häromsistens. Den som uppfann begreppet smygrasist måste varit smygrasist själv! För hur kan man mynta ett begrepp för något man inte förstår? Asså vem kommer på att det finns folk som inte gillar bruna, fast inte berättat det för någon? Eller är det folk som berättar det för andra efter för många glas Ecologica?

Jag vill ändå välja att tro att det var en engagerad antirasist som egentligen var rädd för negerns överlägsna styrka och stamina, som kom på att hen själv var rasse och började skriva krönikor om det. Som en smygsmygrasse. Jag tror att smygrasism kan hända den bäste, och främst måste man bekämpa den på insidan. I'm starting with the man in the mirror, vem sjöng det? Just det, en smygrasist som inte gillade att vara neger.

Asså egentligen lär det finnas smygisar i alla läger.
Typ smygkapitalister som hänger på syndikalistmöten med svindyra kalsiponger och drömmen om ett liv med en pojkvän i rent guld och en villa i Gamla Stan.
Eller smygöppensinnade som hänger med kepspojkarna i Kramfors och inte sjunger med i nationalsången utan bara rör på läpparna.
Eller slutligen smygkommunister som hänger med överklassfolk men inte alls delar deras entusiasm för personlig rikedom och menlösa ting.

LG2S favorit är smygluffare bland jetsetarna som liftar till konferansen i New York. Eller sover under en bro på modeveckan i Milano.